Tunnelbanekrönikor

Dagens fundering handlar om skrivna ord, fast på ett annat sätt.

Det känns som att fler och fler företag och organisationer väljer den journalistiska formen för att marknadsföra sig. Inte bara genom att bearbeta journalister, utan också genom egen produktion av texter som ser ut som artiklar. Det förekommer i både magasin och dagstidningar. Annonsen ser nästan ut som en del av den riktiga tidningen - och textraden där det står "detta är en annons" ligger inte direkt i blickfånget. Det behöver förresten inte ens vara en regelrätt annons, det kan vara information om företaget på något sätt. Sådär så att man får en bra känsla av texten. Skogsavverkning är bra och att åka tunnelbana är bra. Allt är så himla bra och mysigt i de där texterna.

Är det verkligen sådär bra på riktigt? Det är upp till konsumenten förstås. Men det är lättare att tro på en text som verkar vara skriven av En Riktig Journalist. Såklart. Därför kan vi med jämna mellanrum läsa SL i Metro där reportage och krönikor blandas med information om trafiken. Krönikan handlar alltid om en skojig händelse i kollektivtrafiken. Och de intervjuade personerna använder förstås alltid kollektivtrafiken. Jag hoppas att de får betalt för att medverka åtminstone.